Yttrandefrihet handlar inte om frihet att få avyttra, Viggo.

Jag läste det i Viggos krönika på Resume senast. Men det ringde igenkännande när jag läste det. Jag vet att jag har läst och hört det förut men jag kan inte placera det men jag är hur som helst säker på att det är en ny term. En jävligt obehaglig term, som om de lyckas plantera den som något rätt och riktigt i våra medvetanden helt kommer kullkasta vad vi grundar vår demokrati på. För aktiebolag må vara juridiska personer, men de är inte människor. Det går inte att kasta dem i fängelse och de kan sällan eller aldrig ställas till svars när de kliver över gränser. Därför ska de fan inte åtnjuta någon "kommersiell yttrandefrihet" Viggo och Timbro. Det ska de fan inte.

För övrigt diskuterade jag och Goesta kvinnliga DJ's (och Goestas bild av att de är svårt missgynnade i Stockholms klubbliv) en vända till, och jag förstår fortfarande inte riktigt hur han resonerar. Min bild är att det finns väldigt få kvinnliga DJ's i förhållande till manliga. De som finns spelar redan idag rätt ofta. Att det finns för få kvinnliga DJ's är inte ett problem som nattklubbscheferna orsakat. Om det skulle vara så att kvinnliga DJ's drar mindre folk (vilket å andra sidan emotsägs av att de som finns har jobb) så skulle inte det heller ligga på nattklubbschefernas axlar utan på publikens. Hur jag än vrider och vänder på det så ser jag bristen på kvinnliga DJ's i Stockholms klubbliv som ett så brett socialt problem att det är lika godtyckligt att angripa nattklubbscheferna och bokarna som att angripa förskolelärarna.

Don Person

Det är trist att vi människor bedöms så olika. Det är olyckligt att en minister kan komma undan med svartbyggen och svart städhjälp så lätt. Att den typen av brott är så mänskliga, samtidigt som det är så avskummigt att planka på tunnelbanan, råka bli beroende av en annan drog än kokain eller helt enkelt bara bli sjuk. Att vi ser så tydligt vad som ska straffas och vad som ska belönas idag. Brott som kräver en investering är mänskliga, brott födda ur desperation är avskyvärda. Någonstans skulle det kännas bättre om det var tvärtom.

Sfärens fulaste blogg?

Jag tänker i alla fall vara med och slåss om titeln. Hur som helst, jag känner redan att det skaver på nya ställen, som när skorna visar sig vara lite för smala framme vid tån. Love it. Så var ska jag börja? Ska jag skriva något om hoodien med japanska call-girls som kommer fram typ imorgon? Ska jag skriva något om att Fredrik Reinfeldt för tusende gången utser en borgarbrottslig minister som inte ens har vett att skämmas utan ser sitt lagbrott som en teknikalitet? Ska jag falla tillbaka i gamla mönster och gasta något om att vi borde beväpna oss? Jag vet inte. Jag mår bra idag, så inget vapenskrammel. Solen skiner, jag är fortfarande inte pank, jag är fortfarande den skarpaste hjärnan i världen och jag har fortfarande inte kommit på hur jag ska få resten av er att inse det.